Kl. 02.00

Lyckades till att börja må väldigt dåligt under natten, först var det bara det vanliga illamåendet, sedan då jag skulle gå och stänga av en film som var igång på datorn lyckades jag knäcka till ´benet så jag knappt kunde röra vänstra benet utan en extrem smärta. Brydde mig inte så mycket om det, utan försökte tänka på bort det genom att sitta och läsa på lite olika forum. Dock så fort jag rörde benet en liten milimeter så gjorde det så otroligt ont i hela kroppen, och kändes som att det var 50 grader varmt i rummet men ändå frös jag, och dottern jag väntar låg och sparkade och höll på vilket resulterade i ont vid magen också.

Jag hade god lust till att väcka Robin under hela tiden, men tyckte att han behövde sömn. Det är rätt skumt hur mycket man kan sakna sina killar i sådana där tillstånd, fast det att han bara låg i sängen på andra sidan rummet, men jag kunde inte ta mig till sängen heller.

04.00

Bestämmer mig för att väcka honom men ingen aning hur, kastar en kudde mot honom och på nästa vaknar han till, vilket gjorde mig överlycklig. Fick sitta och prata med honom en halvtimme för att han sedan skulle lyckas kliva upp och gå bort till mig.

Han var ju självklart helt död i första början, men kan inte anklaga honom för det, han hade bara fått några timmars sömn.

Kände dock att jag började bli irriterad på honom, vilket inte är ovanligt, men orkade inte vara irriterad också, då jag mådde så dåligt, så tyckte att det var bäst för bådas del om han gick och lade sig i sängen igen, vilket han protesterade till.

Sedan var han också väldigt underbar och tog sig ut till köket för att göra något att äta åt mig.

Vid 05.00 bestämde vi oss dock för att försöka sova vilket var väldigt besvärligt för min del. Låg jag på rygg så gjorde det väldigt ont i benet, låg  jag åt vänster eller höger så gjorde det ont i både benet och magen, benet gjordel ite mindre ont än på rygg i alla fall.

Han somnade direkt, vilket inte var helt oväntat, för mig tog det yttligare ett väldigt bra tag.

Skrivet.  kl. 22.47

Vaknade upp igen vid kl.08.00 imorse då Robin skulle till skolan, nu var det bara benet som gjorde otroligt ont, och kändes ännu värre än under natten, så gick och lade mig för att få lite mer sömn efter att han hade gått. Fick sova till lunch då hans systerdotter sprang rakt in på hans rum där jag sov och började skrika mitt namn, som tur är var det bara cirka 5 minuter innan han kom hem från skolan, så skulle inte ha fått sova mycket längre ändå.

Vid 14.00 skulle jag till sjukhuset för att göra mitt andra ultraljud, det var pest och pina att tvinga upp sig och sedan gå till bussen då benet gjorde så extremt ont för varje steg. Jag överlevde i alla fall.

Det var underbart att få se våran lilla Cornelia igen, och som på förra ultraljudet låg hon med händerna knutna framför ansiktet och nafsade lite smått på en av dem.

Efter ultraljudet gick vi och satte oss vid några stolar för att vänta på min mamma. Jag och Robin skulle egentligen ha gått och hälsat på min mormor som ligger inne på patienthotellet på sjukhuset själva, men fråga min mamma om hon kunde komma dit, för det första skulle vi aldrig hitta och så var vi fikasugna och utan pengar.

Vi är där ett tag och sitter i ett litet fikarum och pratar lite, mestadels ville väl min mormor se att allt var bra med mig och sådär, och både hon och min mamma fick se de två nya bilderna som vi fick från ultraljudet.

När vi kom tillbaks till stan så bad jag min mamma köpa glass då hon ändå skulle på ICA, hon var dock snäll nog att köpa två semlor, baguetter med vallmofrön på, skinkost och soppa.

Sedan återvände jag och Robin hem till honom och lade mig för att vila då jag fått så otroligt ont i hela kroppen tack vare benet.

Vi gick och lade oss och sov efter middagen igen och vaknade upp vid 19.00, sen låg vi bara och slöade och tittade på tv i en timme. Vi satt och spelade en stund och sedan vid 22.00 satte han sig vid datorn för att spela med en av hans bekanta vänner.

Och jag satte mig för att läsa igenom trådar på diverse forum för blivande föräldrar.

Nu vid 23.35 blir det dagens första kopp kaffe med vaniljsmak, är fortfarande överlycklig till att äntligen ha hittat kaffe-sirap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är nog mest synd om männen i ett förhållande då kvinnan är gravid, det är mycket som dom måste stå ut, psykiskt och ibland även fysiskt. Det har inte varit något annorlunda för min kille som har fått stå ut med en hel del.   Dagligen gör han allt...

Vaknade som vanligt runt kl. 08.00 då Robin egentligen ska kliva upp och göra sig klar för skolan, men som tur är fick jag behålla honom hemma idag då han börjar bli sjuk och hade väldigt ont i halsen. Känner mig lite taskig över att ha gjort så att ...

I början av min graviditet var jag 15 år, i 3 månader. Det var svårt att veta hur jag skulle göra, relationen mellan mig och Robin, pappan, var inte allt för bra under den tiden, och många gånger var allting på väg att ta slut.   Det hände en del ne...

Han föräldrar fick till slut reda på och dom flyttade inte precis till Haparanda och tvingade honom att följa med. Dom tog det rätt så positivt och var mest till att acceptera till början verkade det som. Kändes nog skönt för både Robin och mig att d...