Vaknade som vanligt runt kl. 08.00 då Robin egentligen ska kliva upp och göra sig klar för skolan, men som tur är fick jag behålla honom hemma idag då han börjar bli sjuk och hade väldigt ont i halsen. Känner mig lite taskig över att ha gjort så att han inte fick gå och lägga sig igen men han klagade inget mer efter att han fått lägga sig och spela i alla fall.

Jag själv mådde som vanligt, lika ont i benet men kan röra det utan att det gör ont i hela kroppen nu i alla fall.

Idag har jag i alla fall bestämt mig för att det ska vara en dag helt utan negativitet, att jag ska varken bli irriterad eller deppig, eller ja, försöka att inte bli det så mycket som möjligt. Hoppas jag verkligen lyckas också, dels är jag väldigt less på att bli irriterad, men det är svårt när man är gravid, då bli man enkelt irriterad om man är hungrig, trött eller bara sugen på något speciellt.

Hoppas att jag lyckas hålla mig ifrån det för Robins skull också. Det var väldigt länge sedan han fick vara med om en dag då jag inte bad honom dra åt helvete, eller att han ska gå och lägga sig för att jag är less på honom eller dylikt. Han förtjänar en positiv dag efter allt han gjort mot mig senaste tiden

I och med att båda är lite slö och mår dåligt idag så blir det nog bara till att slöa hela dagen, så är inte så mycket stressande och så i alla fall. Dock är det en hel del saker som behöver göras, rummet behöver städas och har en del saker som har med skolan att göra som måste bli klara, och mycket mer småsaker som man måste ta tag i. är väl bara jag som stressar upp mig över allting, med städningen och så, men har inget annat att göra känns det som. Jag blir alldeles för stressad av att bara sitta still och ta det lugnt, då jag vet att det finns saker att göra.

Jag har nästan lyckats bra hittills med att inte bli irriterad, klockan börjar närma sig 10.00 och vid en vanlig dag brukar jag ha lyckats med att bli irriterad eller deppig 20 gånger om vid det här laget.

Som vanligt börjar Cornelia sparka en hel del som hon ofta gör vid den här tiden, så det gör lite ont mot revbenen där hon sparkar, men känner den smärtan inte jobbig, då jag hellre har ont av att hon sparkar än att inte känna något alls. Då jag aldrig fick tillfälle och möjlighet att njuta, känna glädje och komma ihåg den första sparken så får jag njuta av de 1000 som följer.

Det är egentligen bara till att njuta av hela graviditeten än att slänga bort den genom att bli irriterad och negativ, eftersom det är något man aldrig kommer att få uppleva samma sak igen, varje graviditet är ju unik. Så att som jag känner nu, då jag väntar våran lilla Cornelia, så kommer jag aldrig att känna igen.

Det kan vara svårt att förstå bandet mellan en moder och hennes barn om man inte har barn eller väntar ett. Speciellt när man väntar ett, oroligheten man har hela tiden, känslan över att ha ett barn kan jag dock inte säga något än så länge om. Jag förstår dock itne hur folk som förlorar sitt barn innan det är fött, hur dom lyckas överleva, bara tanken på att jag skulle förlora Cornelia, vill inte ens tänka på den tanken. Min mamma förlorade ett barn, det som skulle varit min storebror, och nu förstår jag inte hur hon lyckats tagit sig igenom det, men dock var ju det inte hennes första, men ändå.

Jag skulle aldrig klara av att förlora Cornelia då hon är en del av mig, och Robin också såklart.

Det blir nog till att sova en liten stund till innan lunch, eller inte sova kanske, känns för onödigt, men blir en vilostund då jag känner att jag börjar stressa upp mig över alla de där småsakerna som behöver göras.